Godbye my love

Ida har varit den värsta dagen i mitt liv någonsin!

Nu är dom borta, finns inte längre.

Blizzy avlivades ida och så kom den värsta chocken

någonsin jag fick ta en beslut att jag blev tvungen till

och aliva min underbara Oliver!! Usch vad dålig han blev

han plågades nått fruktansvärt av urinsten!

Jag har nog aldrig tyckt om ett djur så mycke som jag

tyckte om Oliver. Fattar inte hur detta ska funka.

Ingen som går runt här hemma å pratar med än när

man lagar mat. El dricker vatten direkt ur kranen..

Jag klarar knappt av att prata med nån jag bara gråter,

gråter å gråter.. Fattar inte hur mycke tårar man kan få ut!

Ja kan tex inte skriva detta utan att jag gråter som en gris!
Usch den saknad jag känner just nu är fruktansvärt plågsam!

Men de beslutet ja tog vet jag att de var de bästa för Oliver, för

de fanns inget mer veterinären kunde göra! Hatar att inte ha han

här hemma. Och att han bara vart 4 år... Hur gör man för att orka

släppa taget, å bara acceptera att han inte finns här hos mej mera!?

Ni kanske tycker ja låter helt konstig nu, men den katten hade verkligen

en frukatnsvärt stor plats i mitt hjärta! Jag vet hur ja ska bete mej el

säga. Orkar liksom inte prata med nån om de knappt! Vill bara dra tebax

tiden och försökt att se te att han aldrig fick urinsten och att bara få ha han

här i min famn... What hurts the most!?... Godbye me love usch vad ja kommer

att sakna dej och dej me Blizzy...